Välkommen till MTM och MTA

1993 – 94 skadades barnhemmet svårt av en storm och delar av huset rasade samman. Barnen fick inackorderas hos de boende runt hemmet under den tid som det tog att bygga upp barnhemmet igen med medel från Bharat Indien-Bistånd i samarbete med Sida. 

Vid ett Indienbesök skickade Bharat Indien-Bistånds grundare Claes Åke Carlsson över några bilder till Mari Coenraads som visade att barnhemmet behövde hjälp med nästan allt.        

Tygstycken och rangliga bord
Barnen sov på tygstycken direkt på betonggolvet och vid läx- läsningen hade de inga möbler att sitta på i samlings/lek-hallen. De enda möbler som fanns var några rangliga bord och bänkar i trä i matsalen. De äldsta barnen fick sitta och äta där, och de yngre fick sitta på golvet och äta. Chockad av bilderna satte Mari i gång den första insamlingen för att barnen skulle få sängar. Några faddrar skickade in en slant och Fridhemsskolan ordnade en basar till förmån för barnhemmet. Pengarna skickades ned och vi fick besked om att sängar hade köpts.

Inköp av TV
Något år senare skickades pengar ned för att glädja barnhemsbarnen med något lekredskap. Då köpte man enligt barnens önskan en TV. De tyckte nämligen att det var tråkigt att inte ha sett samma barnprogram och filmer som klasskamraterna hade sett.         

Rangliga bord och bänkar av trä i matsalen.

Barnen sov på tygstycken direkt på betonggolvet.

Trevåningssängar i metall.


Maten lagades över öppen eld.

Det gamla matförrådet.

Bord och bänkar i betong.

Den första stipendieresan 1996

1996 gjorde Mari Coenraads med några lärare (Bengt Persson, Karin Thorborg och Erland Wallberg) sin första stipendieresa  ner till MTM. Det var spännande att gå in i sovsalen och med egna ögon få se sängarna. Alla blev bestörta när de fick se dem. För att spara på det knappa golvutrymmet hade man köpt in trevåningssängar i metall. Det tredje sängplanet befann sig närmare 2½ meter över betonggolvet.

Inga madrasser eller kuddar hade köpts in, så nu låg barnen på ett tygstycke på en plåtbotten istället för på betonggolvet. Vi bestämde oss snabbt att nästa insamling skulle gå till madrasser.

Mat över öppen eld
I köket lagades all mat till 70 – 80 personer på en tegelbänk över två små öppna eldar. Röken fick själv leta sig ut genom fönstergallren. Något kylskåp fanns inte och det lilla matförrådet (mest ris, lök och kryddor) förvarades på öppna hyllor i en liten skrubb, där flugorna hade fritt tillträde.

Kläder tvättade alla barnen själva för hand vid några kranar utanför byggnaden och avloppsvattnet fick rinna på marken ned till en liten sänka. Den vattenfyllda gropen blev en utmärkt myggkläckningsdamm.

Skräp och spikar
Skräp, spikar och annat överblivet byggmaterial låg slängt överallt på marken. Mitt i denna röra bredde barnen ut sina nytvättade kläder för att dessa skulle torka. Där skulle de också leka och springa kring med sina bara fötter. Den enda leksak vi kunde finna var en liten gungställning med två gungor. 

Vid detta besök hade vi med oss ett par lådor med skriv och ritmaterial, några dockor samt lite bilar. Vi tog också med oss barnen på en heldagsutflykt med buss till Malampuzha damm.

Insamling till madrasser
Väl hemma igen började insamlingen till madrasser. Pengar skickades ned och madrasser inköptes av barnhemmet. 

Under de fem åren som gick till s nästa resa kunde bli av, fick barnhemmet en ny föreståndare, Fader Ignatius.Under denna period började det bli svårt för hemmet att behålla de äldre flickorna. Föräldrar eller andra släktingar hämtade hem dem med motiveringen att det var för ”farligt” att låta tonårspojkar och flickor i samma ålder att sova i samma hus. Därför påbörjade Chaldean Church, under ledning av Fader Ignatius, byggandet av ett pojkhem bredvid MTM:s huvudbyggnad. 

Under denna period lät Fader Ignatius även  gjuta betongbord och betongbänkar i matsalen.

Nästa stipendieresa 2001
Innan Mari och Bengt skulle resa iväg på nästa stipendieresa, våren 2001, kom det ett brev från Fader Ignatius med en bön om pengar till att få utrusta barnhemsköket med en gasspis.  ”It’s the modern way of cooking, you know” stod det lite försynt i slutet på brevet. Det kunde ingen här i Sverige ifrågasätta. Pengar samlades åter igen in genom en basar på Fridhemsskolan och togs med ned.

När Mari och Bengt kom ner höll ett par svetsare på att såga itu våningssängarna till envåningssängar. Alla barnen hade slagits om att få sova på det översta sängplanet, eftersom takfläktarnas kylande verkan inte nådde ned till de undre planen.

Madrasser av grön galon
Madrasserna var av grön galon, fyllda med hårda kokosfibrer. Redan efter fyra års användning hade flera spruckit, så Bengt och Mari förstod att det snart skulle bli dags för en ny insamling, om än inte detta år.

Chaldean Church’s pengar hade räckt till att bygga den första fjärdedelen av pojkhemmet. Denna del var nu färdigbyggd med ett större och ett mindre rum med tillhörande toalettutrymmen. De äldre pojkarna hade redan flyttat in.

"Gasspisen"
Innan de lämnade barnhemmet hade Fader Ignatius låtit sätta in ”gasspisen”. Spisen visade sig bestå av en stor gasoltub som placerades utomhus och från den leddes två slangar in till de två gropar i tegelbänken, där man brukade elda med ved. Där monterades två brännare in och det var hela gasspisen.

Pengarna räckte också till gasuppvärmning av en stor riskokare, som placerades utomhus för all vattenångas skull.

Alla barn fick också var sin uppsättning kläder. Pojkarna fick ett par jeans samt en kortärmsskjorta. Småflickorna fick söta ryschklänningar, mellanflickorna en dekorerad tunika med tillhörande långbyxa och de äldsta en sari.    
Även en symaskin inköptes till barnhemmet. Fotbollar, småbollar och hopprep inköptes till barnen på plats. Till sist köptes det också in två kassettradioapparater, en till flicksovsalen och en till pojksovsalen. 

Redigering av filmen
Efter Bengt och Maris hemkomst ägnade de all ledig tid den våren och sommaren till att redigera en film om barnhemmet MTM, innan Bengt reste ned för att jobba några år som koordinator i Sydafrika.
Förutom att sälja filmen till faddrar och andra intresserade, höll Mari föredrag för lärare och elever i Västerås.

Rösegårdsskolan, Hällbyskolan och Malmabergsskolan skaffade också fadderbarn på MTM. På den tiden skulle alla skolor ha minst en internationell kontakt, och tillsammans med Fridhemsskolan och andra faddrar samlades det in en hel del pengar till olika mindre behov, som barnhemmet hade. Mycket sponsrade vi här ifrån Sverige men även Chaldean Church bidrog med en hel del.  

Dator och kylskåp
Under de kommande åren försågs MTM med en dator med skrivare, bord och bänkar till stora samlingshallen, lekplats med klätterställning, basketkorgar och hänggungbräde, plåttak över den stora takterrassen samt över flickornas sovsal, där temperaturen dessförinnan under vårnätterna gick upp till över 40 grader, så att flickorna inte kunde sova.

Även ett kylskåp med stort frysfack inköptes och barnen blev djupt imponerade, när vi berättade att vi kunde ha det så kallt månader i sträck i Sverige. 

"Gasspisen"

Riskokaren

Nya huset är färdigbyggt.

Lekredskap inköptes, bl a en klätterställning.

Arbetet med påbyggnaden är i full gång.


Omslaget till filmen om MTM.

Nästa resa, 2002
Under nästa resa, våren 2002, hade Mari långa diskussioner med Fader Ignatius om behovet att bygga de återstående tre fjärdedelarna av pojkhemmet. Mari lovade att dra igång en stor insamling för att försöka förverkliga drömmarna om ett stort separat pojkhus. Resten av år 2002, samt hela 2003 arbetade vi febrilt med att få ihop de dryga 130 000 kr som behövdes. Vid denna tidpunkt hade möjligheterna att få bidrag från Sida enligt 20/80-principen upphört.

Försäljning av filmen
En grundplåt till pojkhemmets utbyggnad blev de 13 000 kr som Mari fått in genom försäljningen av filmen om MTM. Filmen drog in ytterligare 10 000 kr, genom att Syrianska Kyrkan i Västerås donerade detta belopp, efter att ha sett filmen. Erland Wallberg slöjdade flera små väggskåp, som sedan lottades ut. Tillsammans med sin fru Karin Thorborg hade han en basar i sin trädgård och dessa aktiviteter inbringade tillsammans över 20 000 kr.

Loppmarknad
Många människor i Västerås rensade sina förråd och skänkte till en ”second hand-butik” som Karin Kullersten och Claes Lundgren tillfälligt öppnade i dottern Mejas lokaler på Östermalm i Stockholm. Under de höstmånader butiken var igång flöt det in ca 20 000 kr till insamlingen. Bharat Indien-Bistånd bidrog med ca 10 000 kr. Mindre belopp kom då och då in från olika håll. Maris mamma Gunvor Svensson Lundkvist skänkte litografier som lottades ut. Sist men inte minst donerade Maris styvfar Nicolai Herlofson ca 57 000 kr. Pengarna skickades till Indien och bygget sattes igång. Snart stod det nya pojkhemmet klart. 

Gosedjursinsamling inför resan 2003
Även 2003 gjordes en resa. Till den hade vi haft en stor gosedjursinsamling. Varje barn hade fått berätta om vilket som var deras favoritdjur och i görligaste mån fick barnen ett stort gosedjur efter önskemål samt ytterligar ett litet djur, tillsammans med det ordinarie ritmaterialet. Denna gång besökte vi nöjesparken Silverstorm istället för det vanliga Dreamworld. 

Klädinköp till barnen, 2004 och 2005
Vid resan 2004 överlämnades det pengar (överblivna pengar från föregående års resa samt pengar ihopsamlade på de olika fadderskolorna i Västerås) för inköp av nya madrasser till alla barnen. Vi köpte också en cd-spelare till personalen.

Denna gång tog vi med alla barnen till en stor klädaffär nere på stan. Alla fick välja ut en dress till sig själv.   

Till resan år 2005 hade Malmabergsskolan skickat med pengar. Dessa användes tillsammans med andra pengar för att köpa in en ny TV. Samtidigt hade Hällbyskolan skickat in pengar för att vi skulle köpa en video. För att TV:n och videoapparaterna skulle stå säkert köpte barnhemmet in en stor stålställning och frågan är om det var barnen eller personalen som gladde sig mest åt de nya apparaterna?

 Faddrar och donatorer hade skickat med resegruppen  en summa pengar för inköp av kläder till just deras barn. Resegruppen tog med alla barnen till en stor klädesaffär och betalade resterande kläder samt kläder till personalen.

Under den här perioden köpte de in ytterligare ett kylskåp

Sivan hjälper till.

Hyllor för barnens personliga ägodelar. 


En klocka i varje påse. 


Plask i vågorna vid Nattika Beach. 

Hyllor och högtalaranläggning, 2006
År 2006 var det bara 7 personer som besökte MTM och Kerala. För de pengar som blev över efter deras resa inköptes sex takfläktar till matsalen och sovsalar i pojkhemmet.

År 2006 besökte Cina Koskinen barnhemmet ensam. När hon sjöng med barnen tröttnade hon på det gälla och spruckna ljudet från högtalarna. Raskt gick hon iväg och köpte en ny högtalaranläggning med två stora högtalare. Dessa gjorde stor succé eftersom indier älskar höga ljud och invigdes med en musikafton där barnen uppträdde och sjöng.

Efter besöket 2006 byggde Chaldean Church förvarings- hyllor i pojkhuset. 

Klockor till alla, 2007
År 2007 var det många faddrar och andra intressenter som slog sig ihop och gjorde en gemensam resa till MTM. Liksom alla tidigare resor förde gruppen med sig pennor, sudd, linjaler, färgpennor, ritblock och skrivhäften som lades i individuella påsar till alla barn. Oftast har det också legat godis och ballonger i barnens påsar.

Denna gång hade Ulla Persson tiggt ihop så många begagnade klockor av folk som arbetade i Västerås Stadshus att det räckte att lägga i en klocka i varje påse. Korthuset hade också skänkt så många klisterark att varje barn fick välja ett. Alla nytillkomna barn fick ett stort eget gosedjur och gruppen hade med så många extra att de barn, vars gosedjur hade gått sönder, fick ett nytt. 

Som varje år tidigare, bjöds också alla barn på en heldagsutflykt till en vattenlekpark med nöjesfält. I år var det Dreamworld som besöktes.

Nattika Beach
Pengarna räckte också till en halvdags utflykt till Nattikka Beach med alla barnen. Det visade sig att inget av barnen hade varit ute vid kusten och sett Indiska Oceanen tidigare, så förtjusningen och lyckan var stor. 

Cina Koskinens besök på  MTM  år 2007 blev startskottet för ett nytt barnbibliotek. Cina tillsammans med en svenk volontär, Gabriel, arbetade hårt med att få folk att skänka böcker. Den första donationen, 24 böcker, fick de endast efter två dagar.

Ny dator, 2008
Vid resan 2008 hade Mari och Stefan fått ett uppdrag från Anna-Brita Lundahl. Hon ville att en ny dator skulle införskaffas till barnhemmet. En kväll åkte de tillsammans med Sister Jincy till en datorfirma och en ny stark dator med plattskärm valdes ut. Sister Jincy önskade också ett riktigt ergometriskt datorbord, vilket också inköptes. Däremot tyckte hon att det var onödigt med en ny skrivare. Den gamla kunde allt fungera ett bra tag till!

 Eftersom detta års resedeltagare var så många som 30 st, fick vi ihop så mycket pengar, att det räckte till både till ett besök på det kära gamla Dreamworld och en utflykt till Indiska Oceanens strand. På hemvägen därifrån besökte vi också de ca 50  tempelelefanterna i närheten av Guruvayour. 

Kläder till alla
En av resedeltagarna, Kerstin Råberg hade ägnat hela hösten före sin resa till att be folk ge ett bidrag till kläder åt barnen på hemmet. Försedd med 10 000 kr tog hon hela barnhemmet inklusive personalen till en fin klädesaffär. Alla fick själv välja sig en dress och pengarna räckte också till underkläder till alla. Det var en glädje att se allas lycka över de fina, nya kläderna!

Sista dagen höll gruppen ett barnkalas för alla, som fyllt år under det gångna året, med tårta, säcklöpning och en mycket populär fiskdamm. Där fick barnen meta upp sina sedvanliga påsar med rit- och skrivmaterial från Fridhemsskolan, kompletterat med kulspetspennor och godis.

Renvovering av matförrådet
Anna-Brita Lundahl bekostade också en renovering av barnhemmets matförråd. Golvet belades med klinkers och nya skåp och hyllor sattes in. Några av skåpen som sattes in hade rottinggaller på luckorna. Det dröjde inte länge förrän mössen var framme och gnagde hål på dessa skåpdörrar. Dessa galler har nu bytts ut mot glas.

Installation av nya datorn.


"Vilka byxor ska jag välja?